Ibland så krävs det en ny konsol. Även för mig som är bakåtsträvande och knepig när det kommer till nya ting.
Född -87 har känt mig otroligt nöjd med de konsoler som idag anses retro, med en förkärlek till Nintendo. Min Nintendofamilj har alltid funnits där för mig, och jag antar att jag nöjd mig med det som dagens kids kallar dålig grafik. Javisst, det är inte BRA grafik, men det har ju sin charm med pixliga och knappt synbara karaktärer, som ändå är STORA karaktärer – bara i färre pixlar.
Jag och min fru har pratat om det ett tag, att utöka familjen. Jag försökte argumentera emot varför jag ska ha ytterligare en konsol, men det gick ganska dåligt. Jag har inte varit så intresserad av Wii (U) förrän Yoshi’s Woolly World kom ut, samt att jag såg att Fatal Frame IV och V hör till denna plattform. Jag vill i min fantastiska i-landsvärld inte heller missa Mario Maker och Mario Kart 8…
Det blev ett beslut och en beställning. Idag, den 5:e januari 2016, 15.19, hämtade vi ut paketet med ett Wii U samt Mario Kart 8 till. Det är ett stort ansvar att ta sig an en konsol, men det kändes som en naturlig utveckling i mitt liv… eh, gameande, menar jag.
Ni vet, när en fått någonting nytt att utforska och leva med, hur ivrig en kan vara? Jag var speedad när vi packade upp henne på köksgolvet och satte alla sladdar på plats. Vi visste då inte att vi just närmade oss ett antiklimax utan dess like – när sista sladden sattes i väggen och vi var redo att starta henne så gick strömmen.
Det är milt sagt att ett strömavbrott ger tid för eftertanke. Jag var så frustrerad att jag grabbade tag i min ukulele och började hitta på låtar om hur beroende vi är av elektricitet. Drygt en timma hann gå men vad som kändes som ett halvt liv innan problemet var löst och då var jag på mitt larvigaste humör.
På med Wii U:t och mycket väntan för att den behövde uppdatera sig själv flera gånger.
Det kändes som tid av spädbarnsskrik.
Men när jag satt där, med kontrollen i min hand och spelade igenom Mario Kart 8 så hade min i-landspanik lagt sig och jag kände att wow, det här måste vara en LSD-tripp utan dess like. Bli hög på Nintendo – vi har svampar!
Mina små grå med sina fantastiskt enkla handkontroller får mitt pixelhjärta att bubbelbobbla och alla positiva delar av min barndom finns att ta fram i olika spel på olika konsoler, men livet går vidare och så också mitt behov av lyx att få spela sådant som faktiskt är aktuellt i gamervärlden.
Det finns mycket att utforska.
Den här konsolen kommer få mycket kärlek och ta en självklar plats i vår Nintendofamilj! Du är så välkommen, Wii U.
