Achievements och gamerscore – Ett meningslöst ego-boostande eller en extra krydda som får spelen att räcka lite längre?

Åsikterna går isär och konstigt vore det väl annars när achievements används på så olika sätt av olika spelare och är beskaffade så olika. Achievements finns till flera plattformar, men jag har fokuserat på Xbox 360 här.

 

Vissa achievements går helt enkelt ut på att samla; som ”Flower power” (30G) och ”Brightwall Book Club” (30G) i Fable 3. Andra går ut på att spela hela eller delar av ett spel utan att dö, som i Warhammer 40k Space Marine ”The Emperor Protects” (25G) eller genom ATT dö, som i Saw ”Darwin Would Be Proud” (20G). I kategorin meningslösa achievements finner jag till exempel ”You’ve Wasted Your Life” (5G), också det från Saw, som går ut på att idla (göra ingenting) i 5 minuter. Med meningslös menar jag att aktiviteten inte leder till en utveckling i spelet; för spelkaraktären eller leder till nya upplevelser genom mer utforskande eller att en behöver tänka lite utanför lådan. Att göra ingenting i fem minuter kanske en råkar göra vid en toalettpaus eller om någon ringer och att få belöning för passivitet är, i alla fall för mig, meningslöst. Vissa achievements äcklar kanske spelaren; som ”Turd Burglar” (10G) från Duke Nukem Forever med beskrivningen ”Find and steel a piece of poo”. Denna achievement beskriver Martin (43725 gamerscore) som den achievement han är minst stolt över. Det förstår jag!

 

Själv har jag bara 10130G, men kan stolt säga att jag inte har plockat upp en enda bajskorv i ett spel. Däremot har jag blivit bajsad i ansiktet av en ko, bajsad på ryggen av en häst och sett mitt barn pricka kattlådan från skötbordet med en sprutbajsattack. Fick jag några poäng för det? Nej, men skratta fick jag i alla fall. Apropå in real life (irl) achievements finns en rolig lista på irl gamerscore här: http://www.gamesradar.com/what-if-life-gave-1000-achievement-points/. Att sharta (prutta och råka bajsa lite) ger tydligen poäng, se där! Men ärligt talat, jag skulle antagligen också plocka bajs i ett spel om det var en achievement, speciellt om det var det enda som gjorde att spelet inte blev komplett annars.

 

En av mina favoritachievements är från Fable 3. Först undrade jag vad eller vem det var som satt och svor (åt mig?) men när jag såg varifrån det kom och insåg att det var ett inbyggt hjälpmedel till att hitta de 50 gnomerna i ”Gnome invasion” (30G) blev jag lyrisk. Här skulle skjutas! Guider hittas lite var stans för den som vill ha hjälp. T.ex. har QueenOfHearts gjort flera som kan hittas på YouTube.

 

 

Achievements kan som sagt användas på olika sätt av olika gamers; jag själv tar gärna de achievements jag kan under spelets gång men tycker inte om att använda guider, även om jag gör det ibland, för att lista ut vad jag inte lyckats hitta till exempel, och vissa achievements är så svåra eller tidskrävande att ta utan guide att det istället för att förgylla spelet blir till ett tvång; gör si, gå dit, hoppa där, plocka upp den där. Vissa achievements struntar jag därför helt enkelt i. Det känns inte jobbigt för mig att det står 250/1000 på ett spel. Martin (bajskorvsplockaren ovan) beskriver det så här: ”Känslan att få 100% på ett spel är en härlig känsla, inte bara spelet är komplett utan man känner sig själv komplett”, och det är ju trevligt om spel kan ge en sådan härlig känsla. Men det är väl synd om vägen fram till ett komplett spel enbart är fylld av obehag och ångest för att man drivs av ett tvång och inte för lusten att spela, som det verkar vara för en del?

 

En som vill spela klart påbörjade spel, inklusive alla achievements, är min man (18030G) som lade cirka 6-7 timmar på att tvångsmässigt spela igenom Kung Fu Panda trots att han verkligen inte gillade det, för att få det komplett. Och hur kul var det? frågade jag. ”Det var på det stora hela… inte kul” svarade han.

 

Det är kanske inte så konstigt att ”problematic online gaming” (POG), ”Internet addiction” (IA), ”video gaming addiction” och liknande studeras för att förstå drivkrafterna bakom spelande (se till exempel pubmed.gov) när personer, ibland tvångsmässigt, utför handlingar i en fiktiv värld utifrån en, av någon annan bestämd, lista och det enda de får för besväret är poäng, som inte går att göra något med? Vissa spelar ju till och med så mycket att de fysiskt skadar sig själva (ej kopplat till achievements i just det här fallet dock): ”A 29-year-old, right hand-dominant man presented with chronic left thumb pain and loss of active motion from playing a Match-3 puzzle video game on his smartphone all day for 6 to 8 weeks” (PubMed ID:25868006), och andra fastnar så i sitt spelande att det går ut över jobb eller familjeliv. En studie som använt fMRI (functional magnetic resonance imaging) för att jämföra internetberoende ungdomar med normala såg signifikanta skillnader i aktivitet i bland annat belöningssystemet med en minskad aktivitet hos internetberoende ungdomar (PMID:24920379). I en annan studie om Internet gaming disorder (IGD), där man också tittat på hjärnan, men i viloläge, har de även där sett en minskad aktivitet hos de med IGD jämfört med kontrollerna. Författarna föreslår att IGD skulle kunna ha vissa likheter med substansberoende (Se PMID:26311395).

 

Det finns ju självklart olika anledningar till att spela; eskapism, rekreation, tävling eller socialt umgänge och såklart kan det variera från en gång till en annan. Själv spelar jag främst som rekreation, ibland som verklighetsflykt, fast där föredrar jag tv-serier, men också som socialt umgänge; co-op tycker jag är kul i till exempel Halo, eller som i nyligen påbörjade Gears of War 3 och min senaste achievement är troligen därifrån (jag har faktiskt inte kollat).

 

Varför spelar du? Varför vill du ta just den där achievementen? Hur känns det för dig om du inte får full poäng på ett spel? Är du en tvångsmässig spelare, eller gör du det bara för skojs skull? Plockar du också bajs?

 

Skriv gärna till Gamerlegionen (redaktor@gamerlegionen.se) och berätta om dina erfarenheter och dina tankar om achievements. Får vi in tillräckligt många tankar blir det en uppföljning! Med reservation för att jag ångrar mig.

 

Sofia Kanders

Similar Posts

Kommentera