Halo.
Hur många känner till historien bakom spelen?
Att Master Chief är andra generationen spartan, ett program skapat av Dr Catherine Halsey och tränade av Senior Chief Petty Offices Franklin Mendez från 3-5 års ålder för att bli ett perfekt vapen i det pågående inbördeskriget?
Att första Halo-spelet börjar mitt i pågående krig med The Covenant, som redan har vunnit många, otaliga strider mot mänskligheten, som förlorat flertalet planeter till dess framfart?
Känner ni till vad och hur The Flood skapades, och till vilket mål?
Vad Forerunners, The Mantle, och Precursors är, och vikten av deras roll i kriget mellan mänskligheten och The Covenant?
Jag minns inte när min fascination för Halo-serien faktiskt började. Det jag vet är att när mina föräldrar bestämde sig för att införskaffa några konsoler med tillhörande spel via Blocket, så var Halo ett av spelen vi fick med. Jag och far spelade detta i co-op, och ingen av oss var speciellt bra; vi sprang runt flertalet nivåer utan en aning om vad vi gjorde, och jag är fascinerad över att vi ens kom någon vart.
När tvåan kom spelade vi delvis co-op, men jag spelade även mycket själv. Jag minns också att jag var med familj på Elgiganten, där de hade en station där en kunde testa nya Halo 2, varvid jag knappt vågade försöka.
När jag skaffade ett eget Xbox, och försvann in på mitt rum för resten av min tid i familjehemmet, spelade jag i majoritet Fable, Elder Scrolls IV: Oblivion, och Halo: Combat Evolved. Det tog mig överdrivet lång tid att klara ut Halo, och när jag väl sett slutscenen kunde jag inte sitta kvar i mitt rum; jag gick ut i köket, där far och syskon satt, och höll monolog om ”men vad betyder det?!” inför delvis döva öron.
Några få gånger spelade vi multiplayer, speciellt när jag fick med mina systrar att spela. En gång jag minns tydligt var när min syster var inne i en period då hon såg på Grease fem gånger om dagen och Marilyn Monroe var den största idolen, varvid jag bönade och bad om att hon skulle spela med mig och far, men hon var benhård i att hon inte ville, tills dess jag argumenterade att hon kunde ha en hel-rosa rustning.
Vi spelade några få matcher, varvid jag alltid vann och far oftast kom tvåa, och jag verkade vara den enda som verkligen gillade det. Vi hade alla roligt, men då syskonen alltid förlorade eller kom tvåa, och de hade intressen utanför min hobby, så var det tyvärr väldigt begränsat.
Ett minne som etsat sig fast – en äkta nerdgasm-känsla, en av de absolut första, var när jag läste en artikel i dåvarande SuperPlay angående Halo-relaterad lore (historia bakom/runt handlingen i spelet o.s.v) och där de skrev att det fanns Halo-böcker. Och att dessa beskrev bland annat Master Chief’s ansikte, och alla andra spartaner, och skaparen, och allt! Nästan.
Någon dag senare var jag på SciFi-bokhandeln i Stockholm och skaffade min första spel-relaterade bok: Halo: The Fall of Reach, av Eric S. Nylund. Nylund blev min favoritförfattare under flera år. Under månader läste jag igenom första trilogin (The Fall of Reach, The Flood, First Strike) utan att släppa boken; under lektioner höll jag fingret som bokmärke, jag läste någon rad under pauser i konversation med vänner, och liknande. Missade hållplatser på vägen hem, bland annat.
Världen bakom Halo är förvirrande enorm: även om jag läst alla böcker, spelat alla spel, införskaffat Halo Encyclopedia och nördat i min ensamhet, så har jag haft svår att verkligen greppa helheten. Mycket kan bero på bytet av författare (varav vissa är riktigt dåliga på att skriva Halo, även bland de nyare), samt att mycket lore finns i spelen, men jag blir så indragen i spelet och världen att jag glömmer att leta, samt att mycket avslöjas under konflikter (jag har väldigt svårt att uppfatta ord när det sker mycket omkring mig).
Men det som alltid fascinerat mig med Halo är bristen på sexism. Jag minns att jag läste böckerna och fascinerades över könsfördelningen bland spartanerna. Att andra soldater var mer arga över deras ålder, snarare än deras kön, när spartanerna fick träna mot grupperingar av ’normala’ kompanier. Hur otroligt cool Dr Halsey är, då hon inte har någon militär rank eller utmärks på något sätt på grund av sitt kön, samt att ONI (Office of Naval Intelligence) leds av en otroligt stark Admiral Margaret Parangosky. Parangosky är och ser ut att vara väldigt gammal, långt över pensions-strecket, men är fruktad för sin kyla och effektivitet, och den enda som motsatt sig henne och levt är Dr Halsey. Colonel (högsta möjliga ämbetet inom UNSC) James Ackerson anser att Parangosky är den farligaste personen i hela UNSC – spartaner och helljumpers inräknat.
Samt, låt oss nämna Cortana. Om du bildsöker ”Cortana” online, är ingen bild på första sidan särskilt sexuell. Någon har en sexig pose, men ingen bild är rent ut sexistisk, annat än hur hon framställts som en till synes naken, blå kvinna.
Men det är egentligen hela skälet. Hennes avatar är avklädd, med tydliga former, feminina drag och framhävda bröst, någorlunda kort hår, utan att detta är sexuellt. Inte någon gång genom spelens serie framställs Cortana ur en sexig ställning, och majoriteten av tiden är hon endast en smart, vitsig och pedagogisk röst som leder dig igenom spelen.
En av de vackraste välmenande, men felriktade, inlägg i debatten angående Cortana och hennes brist på kläder jag sett, är ett blogginlägg som en fansida på Facebook skrev och delade. De argumenterade att Cortana inte var en sexistiskt framställd karaktär, att hon inte var framställd som naken och sexig, utan som avklädd och elektronisk. Jag skummade bara igenom artikeln, men känslan var självklar – den argumenterade emot kritiken angående sexism riktad mot Cortana, med att förklara att de inte alls såg henne på det sättet. Skulle ”feminism” inte varit ett sådant negativt laddat ord, speciellt i de engelsktalande delarna av världen, skulle denna artikel varit 100% feministisk; nu försökte den istället argumentera emot feminism, men även emot den typiska GamerGate-andan att det är ok/nödvändigt med sexualiserade kvinnor.
De ville verkligen få fram att Cortana var en värdefull karaktär, och inte ett sexobjekt. Det finns absolut skäl till att se Cortanas’ framställning som problematisk, men genom serien och även i officiella forum är bristen på sexualisering av henne otroligt påtaglig. Där andra serier lider av problem med sexualisering av feminina karaktärer, eller en ren brist på feminina karaktärer (*host*Call of Duty*host*) känns Halo annorlunda.
Och genom den här resan, från första spelet till första boken till väntan efter cliff-hangern i Halo 4, så har denna känsla funnits, och jag är säker på att det är ett av de stora argumenten till varför just Halo blev så otroligt stort i min värld.
Sín Wellroth Lång
