Vad behöver ett samhälle för att fungera?
När jag spelade Tropico 4 så fick jag det rätt bra besvarat för mig: människor behöver mat, nöjen och skönhet, och jobb om de lever i ett lönearbetesamhälle. Det gör en när en bor i Tropico, öriket som just DU, El Presidente, har fått äran att styra över! Har du spelat tidigare Tropicospel så känner du igen väldigt mycket i femman, även om det självklart är mycket nytt. Jag valde att spela kampanjdelen och spara sandlådeläget till senare kreativt spelande.
Den mest märkbara skillnaden är tidspannet. När du i fyran startade år 1950 så startar du i detta spel under kolonialtiden, vilket är ungefär kanske 1870 i spelet (det står inget årtal såatteee). Du har blivit kolonialherre/fru över ett litet örike (det finns två olika du växlar mellan), och du har fått i uppgift från moderlandet, i detta fall Storbritannien, att göra kolonin livskraftig medelst det gamla vanliga: exploatering av människor och natur. På ön finns två olika fraktioner: rojalisterna och revolutionärerna. Du ska pleasa revolutionärerna genom att göra kolonin till en självständig stat, och på så sätt gå vidare i tidsutvecklingen och inleda världskrigseran, där det väntar nya uppfinningar att forska fram, nya byggnader och framförallt nya utmaningar.
Det finns olika fraktioner i ditt rike att inte reta upp alltför mycket, och olika krafter ute i världen att förhålla sig till, och vilka fraktioner och krafter det finns beror helt på vilken tidsera du spelar i (kolonialtid, världskrigstid, kalla kriget-tid och modern tid). Den här nyheten med olika tidseror innebär även att du inte kommer få behålla den El Presidente du skapade när du startade spelet: istället kommer du få uppleva att din alldeles egna dynasti kommer utökas med flera familjemedlemmar som kommer föra stafettpinnen vidare val för val (om du nu väljer att ha val alltså, hehe). Och under varje tidsera så har du ett huvuduppdrag som du ska fullfölja, och när du klarat det uppdraget så går du in i nästa tidsera med ett nytt huvuduppdrag. Vid sidan av huvuduppdraget så kan du anta en massa andra uppdrag från olika intressenter, såsom olika fraktioner och länder, något du känner igen från fyran.
En annan stor skillnad mot fyran är att du måste lägga ned resurser på forskning: ingen forskning, inga nya uppfinningar, som kan bestå av allt från politiska kungörelser, byggnader och konstitutioner. Och stannar ditt samhälle i utvecklingen… ja, då är du väl rätt förlorad antar jag.
Annars är det mycket som är likt från fyran: du måste anlägga odlingsfält med matgrödor och bygga gårdar med djur för att ditt folk ska ha något att äta, du måste bygga katolska byggnader för att de inte ska bli arga, du måste bygga utbildningsbyggnader som high schools och colleges för att kompetensutveckla ditt folk, bygga bostäder så att de inte behöver bo i skjul och så vidare. Dessutom vill folket ha roligt, så nöjesbyggnader är också viktigt. Och under kalla kriget så kommer turister vilja besöka ön. Du fattar. Det är mycket som behövs för att ett samhälle ska fungera och folket ska bli nöjda, och samtidigt måste du förhålla dig till alla andra länder som vill ha en del av kakan. Inleder du ett handelsavtal med ett land så blir ett annat land sura på dig. Typ som i verkliga livet, vill säga. Allt du gör är politik. Som i verkliga livet alltså. Just ja: kom ihåg att inte bli avsatt av folket medelst demokratiska val eller revolutionära uppror. Blir du avsatt, ja, då är det bara att fortsätta där du sparade senast och försöka igen.
När jag spelade så tänkte jag att det är då bra typiskt att ekonomin i Tropico är beroende av export: ingen export, inget klirr i statskassan. Och nästan alla invånare måste lönearbeta för att få pengar till hyra, mat och nöje. Samtidigt som allt ägs av staten. Samtidigt som det finns otroligt mycket naturresurser. Ändå blir det en exportekonomi. Och så säger folk att ekonomi är någon slags naturkraft ;D;D;D
Om spelet är roligt? Gud ja! Enligt Steam har jag spelat i 29 timmar totalt, och det märktes inte ens: tiden bara försvann och hela tiden sa jag till mig själv under spelandet “bara ett uppdrag till, bara ett uppdrag till…” Det finns hela tiden någonting att göra.
Ett spel för dig som vet bäst.
Lisa Zetterström
