Deponia är ett spel av peka-och-klicka typ från 2012 utvecklat av Daedalic Entertainment. Det har med andra ord några år på nacken och har därför gett många spelare en möjlighet att ge sig in i detta, nu högt betygssatta, komiska äventyr som handlar om Rufus, en slashas med en förkärlek för att klaga på sin f.d. flickvän Toni. Spelet går ut på att ta sig bort från soptippen, som varit Rufus hem hela hans liv, och att hjälpa damen i nöd; i detta fall Goal, som är en näslös hjälplös skönhet som bokstavligen föll från himlen; tack vare Rufus.
Under de cirka 7 timmar jag spelat har jag än så länge inte kunnat identifiera mig med Rufus. Han är en sådan där person som jag skulle hata, på riktigt, om jag behövde ha något med honom att göra mer än några minuter. Rufus är inte bara slö utan han är också extremt självgod och kritisk emot andra; han klagar om och om igen på Toni, ex-flickvännen, som inte gjort annat än att ställa upp på honom, trots att han vägrar diska, städa eller betala hyra. Rufus bor till och med kvar i Tonis hus efter att de gjort slut. Hade jag däremot varit en man med erfarenhet av gnälliga flickvänner som aldrig kunde sluta tjata på mig om att jag gjorde för lite hemma, så hade jag kanske tyckt dialogen var komisk. Det har jag dock inte. Jag har däremot varit i Tonis sits, som den gnälliga flickvännen, så istället för att skratta vill jag strypa mig själv, Rufus, långsamt. Jag har dock inte tillgång till något rep i spelet än, så det får vänta.
Medan Toni gnäller och Goal sover ser jag i övrigt bara män, män och åter män. Detta med undantag av en karaktär; en sekreterare kallad Lotti, som får mig att undra vad speltillverkaren egentligen vill visa. Det är en figur där halva huvudet är gömt; kroppen har klänning och bröst och rösten; den växlar mellan djupt manlig och överdriven falsett. Vad vill ni med det här Daedalic Entertainment? Representera en minoritetsgrupp, eller göra er lustiga över crossdressing? Gizmo är visserligen en robot men refereras till som ”han” och han har inte bara en funktion i samhället utan tre! Han är polisinspektör, brandman och läkare i ett. [start irony] Fantastiskt! Vilken förebild! [stop irony]
En robot skulle lätt kunna ritas utan specifika könskaraktäristiska eftersom robotar inte är eller har något kön, men här har man t.o.m. valt att ge post-roboten mustasch! Inte för att kvinnor inte kan ha mustasch, men det hör till ovanligheten.
När det kommer till den kvinnosyn spelet förmedlar och hur få kvinnor som representeras över huvud taget får spelet underkänt. När det kommer till spelets vyer, så kallade in-game-pussel och spelkänsla i övrigt så ger jag också spelet underkänt, eftersom spelet fortfarande förmedlar en usel kvinnosyn och inte representerar mig som kvinna över huvud taget! Med reservation för att spelet helt ändrar karaktär och ber om ursäkt för Rufus oförskämda monologer och att fler kvinnliga karaktärer får vara med och leka.
Jag har betalat för spelet så jag tänker åtminstone försöka spela klart det i förhoppning att det första intrycket, om det inte förbyts i ett jubel, så åtminstone förbättras något. En fullständig recension kommer! Med reservation för att jag ångrar mig.
Sofia Kanders
