Vem kommer ihåg 90-talets Tamagotchi?
Min tydligaste minnesbild är att de alltid lyckades pipa under lektionerna, och att lärarna vi hade inte visste hur de skulle hantera dem. Att ta dem ifrån eleverna under lektionstid gjorde ju att de fokuserade mer, men ju mindre uppmärksamhet Tamagotchi:s fick, desto mer pep de. Och dessa små elektroniska leksaker hade inga varierande ljud – det var ett ihållande, högljutt, elektroniskt pipande, tills dess att någon gav dem mat/städade deras ”bur”. Det gick heller inte att stänga av ljudet, så lärarna stod ofta väldigt handfallna när de började tjuta, och lät passivt eleverna hantera sina små elektroniska husdjur, så länge det gick snabbt. Tyvärr dog trenden ut ganska snabbt i min skola pga detta. Majoriteten av eleverna ville inte dra den slags uppmärksamheten till sig, då lärarna antingen blev förvirrade, eller irriterande, eller rent av arga när det skedde. Men under några månader, kanske år, så var det väldigt populärt, trots ljuden.
Under åren som gått sen dess har världen gått vidare, utvecklats, och lämnat dessa enformiga skapelser bakom sig. Men av någon anledning så glömdes de aldrig riktigt bort, och jag har många gånger själv suttit online och letat om det finns någon som säljer Tamagotchi:s fortfarande, utan större framgång. Speciellt då majoriteten av djuren som gick att välja på var hund, katt, och något slumpmässigt smådjur – själv ville jag ha drakar, vargar, spindlar, något konstigt och skrämmande och unikt! Men de Tamagotchi:s som hade fler än 2-3 st val av djur var hett eftertraktade och svåråtkomliga. Samma som nu.
Men med appar, och alla dessa app-baserade spel, och surfplattor, smartphones, och bärbara datorer med enorm prestanda (speciellt jämfört med 90-talets små-elektronik som hade en funktion, som mest, utan att kunna kombineras med annat) så är det kanske inte förvånande att Tamagotchi:s kommit tillbaka – i ny form, men med samma grundkoncept. Och såklart med många, många fler variationer och tillägg.
Det finns klassiska Tamagotchi-inspirerade appar, varav de flesta nu går under namnet ”virtual pets”, vilket är logiskt. Den mest klassiska jag funnit är Wildagotchi: Virtual Pet, från Mawges, som helt ignorerar den uppgraderade grafiken och prestandan i nutidens handhållna elektronik, och kör på grön/svarta färgkombinationer (inspirerat av färglösheten hos 90-talets Tamagotchi:s) och 64-bitars grafik igenom hela appen – det går dock att ändra färgschema, om en vill vara lite mer modern. Som de klassiska e-husdjuren, finns det bara tre val: Varg, Apa och Panda, men när ett djur växt upp låses fler möjligheter upp, så totalt finns tolv olika djur att välja på.
Du ska städa efter ditt djur, tvätta det, leka med det och mata det. Tyvärr är lekarna väldigt enformiga, och ärligt talat tråkiga, vilket är skälet till att jag gav upp appen – när det är ett tvång att spela tråkiga spel förlorar resten sin charm. Men möjligheten till mutliplayer-spel är dock ett plus, även om det bara finns ett multiplayer-spel. Sen finns en mängd spelappar baserade kring söta, animeinspirerade versioner av katter, hundar, kaniner och overkliga variationer på dessa. En snarlik app är Neko Atsume, där du inte ska ta hand om enskilda husdjur (katter, i detta fall) utan istället ska designa din gård och ditt hus med kattleksaker, roliga små gömställen, olika variationer av kattmat, och kattsängar m.m., allt för att locka till dig så många olika katter som möjligt. Katterna som kommer förbi lämnar gåvor i form av fisk, som du använder för att köpa.
Men min favorit är lite mer morbid: Cthulhu Virtual Pet, av NeuroCreativa, som är exakt som det låter. Du ska ta hand om ett litet, nyväckt Cthulhu-yngel, med en uppgraderad och moderniserad variant av den klassiska grön/grå grafiken. Utförandet är dock fortfarande väldigt snyggt, med en liten fyr på en ö ovanför vattenytan, och en ganska detaljerad havsbotten där ens lilla Cthulhu hänger runt.
Grunden är simpel: mata Cthulhu med jämna mellanrum, tvätta den när den är skitig, städa när den bajsat, lek med den; några favoriter är att sänka skepp, invadera människors drömmar, låta kultister dyrka en avbild av monstret, eller terrorisera en stad. Alla drar olika mycket energi, eller ger energi, mat, och friskhetspoäng i olika mängder.
De kostar dock – en valuta som du får genom att spela ett urval av fyra spel. Till skillnad från Wildagotchi så är dessa spel alltid tillgängliga; och faktiskt underhållande. Jag har spenderat alldeles för mycket tid på att spela dem, då de är simpla, lättförstådda, men i vissa fall även utmanande. Och ju mer jag spelar, desto mer valuta som jag kan köpa fiskar med! Min Cthulhu, som jag döpt till Torsten, älskar fisk.
Sen är det underbart att appen skickar notifieringar; att ha ett Cthulhu-monster som ropar ”Where are you? I’m angry and ate George!” eller ”I just pooped, and it’s a mess!” är sjukt roande.
Sín Wellroth Lång
