Pokémon Go – terapeutiskt och riskfyllt

Den senaste veckan har det varit smått omöjligt att gå in på sociala medier och missa att Pokémon Go har släppts. Det släpptes 6 juli och slog ned som en bomb, i alla fall i de länder där det hittills har släppts.

 

Ifall ni har missat vad Pokémon Go är för spel, så ska jag förklara. Det är en spelapp där du ska fånga pokémons, precis som i tidigare spel. Men du kan inte ligga kvar i soffan eller sängen när du spelar om du nu ska hitta fler pokémons och battla med andra tränare: du måste faktiskt gå ut, i den riktiga världen. Ja, du ska ta din virtuella verklighet ut i verkligheten och där hitta pokémons och träna dem och träffa andra tränare. Detta kan vara början på något helt nytt. De som hållt på med geocaching känner igen sig lite, men här är det mer
spel än skattletande.

 

Det har som sagt varit ute i bara några dagar, men redan haft en enorm inverkan på många spelare, och samhället, mestadels positivt. Spelare har rapporterat om att de fått ont i kroppen av all motion och att spelet har varit bra även för deras psykiska hälsa: de trotsar sin sociala ångest för att hitta pokémons. Spontant funderar jag på om Pokémon Go kan användas i terapi för de med ångestsyndrom som depression, social fobi och GAD. Kan Pokémon Go verka positivt på de som tvekar inför att lämna sin trygga lägenhet för att t.ex handla eller gå till läkaren? Det är något som jag hoppas att terapeuter funderar på och utforskar.

 

 

Men kan verkligen alla spela Pokémon Go? Bloggaren Omari Akil skriver om sina upplevelser och insikter kring sitt spelande, och kommer fram till slutsatsen att Pokémon Go kan vara farligt att spela om du inte är vit, och särskilt om du är svart och man. Han menar att det unika med själva spelet, att en går runt i verkliga världen och letar efter pokémons, kan väcka misstankar hos de som inte förstår att en är ute efter små monster. Detta särskilt mot bakgrunden av polismorden på svarta i USA (#BlackLivesMatter).  Jag vill citera honom (och att ni sen läser hans inlägg):

 

  • There is a statistically disproportionate chance that someone could call the police to investigate me for walking around in circles in the complex.

  • There is a statistically disproportionate chance that I would be approached by law enforcement with fear or aggression, even when no laws have been broken.

  • There is a statistically disproportionate chance that I will be shot while reaching for my identification that I always keep in my back right pocket.

  • There is a statistically disproportionate chance that more shots will be fired and I will be dead before any medical assistance is available.

 

Detta är vidrigt att tänka på. Och viktigt att tänka på. Det är inte alla våra medsyskon som kan njuta av detta unika spel utan att frukta för sina liv.

 

Lisa Zetterström

Similar Posts

Kommentera